Katterna hittade hem hos familjen Moe


Katterna hittade hem hos familjen Moe

För många katter i Sverige är hemlöshet en verklighet. Men det finns de som jobbar för att ge de herrelösa katterna ett kärleksfullt hem. De tre katterna Bozze, Liza och Kaiyza fick ett nytt liv hos familjen Moe i Bollebygd.

Text & foto: Antonia Tsatsa


 

Ljudet av tassar som flyger över parkettgolvet. En lång svans försvinner bakom den grå soffan. Snabbt efter kommer Kaiyza. Hon jagar Liza runt, runt i vardagsrummet. Vid fönstret ligger Bozze och kisar mot den bländande novembersolen. Inte ens när Liza fräser till reagerar Bozze. Han är van.
     – Bozze är en äkta Katten Gustaf. Han älskar att ligga och gosa och mysa. Men Liza och Kaiyza busar jättemycket, berättar Anna Moe.
     Idag känner sig katterna hemma i familjens villa på Tallvägen. Men för bara några månader sedan såg de tre katternas liv väldigt annorlunda ut.

Sedan familjen Moes tidigare katt blev sjuk och hade avlivats kände de en saknad.
     – Det var så konstigt när ingen kom springande till dörren när man kom hem. Men när jag kommer från affären nu hinner jag knappt komma innanför dörren innan det är tre katter nere i kassen för att ta reda på vad jag har handlat, säger Anna.
     Familjen hade egentligen bestämt att de inte skulle skaffa en ny katt förrän till hösten. Eftersom de har kattvana visste de vilket ansvar det innebär.
     – Man blir ju så låst om man vill åka iväg över sommaren. Man kan inte lämna kattungar ensamma, säger Anna.
     Men en dag var Anna inloggad på sin Facebook. Det dök upp ett inlägg från Rävlanda jourhem för katter. Det som fångade hennes uppmärksamhet var att en av katterna var väldigt lik familjens tidigare katt.
     – Och så såg jag en bild på två jättesöta kattungar som bodde i jourhem. Liza och Bozze är syskon, och när de var små var det nästan omöjligt att se skillnad på dem.
     Det var så familjen lärde känna Qamilla Carlsson, som jobbar med den ideella föreningen Djurens chans. Hon hade hittat Liza och Bozze. De var nyfödda och låg i en husgrund. Syskonen bodde nu tillsammans med sin mamma i jourhem hos Qamilla.

"De är våra håriga barn."

I Sverige finns det omkring 60 djurhem och som alla arbetar för att ge katter en ny start. Den främsta anledningen till att katter hamnar på hemmen är just hemlöshet. Men alla får inte plats. Nästan var tionde katt i Sverige är hemlös.
     – Det är en uppskattad siffra som har tagits fram av människor som arbetar med hemlösa katter, säger Siw Ågren, sakkunnig på organisationen Djurens rätt.
     Det finns många orsaker till att en katt lever som hemlös. Det kan vara så att katten smiter eller springer bort. Sedan hittar den helt enkelt inte hem igen. Det finns även katter som föds vilda.
     ­– Det kan vara en katt som redan är hemlös eller en katt som springer ute och inte är kastrerad, säger Siw Ågren.
     Det händer dessutom att katter blir utslängda av sina ägare, trots att det i Sverige är olagligt att medvetet överge ett djur. Siw Ågren menar att det inte finns tillräckligt mycket kunskap om vilket ansvar man som människa måste ta när man skaffar djur.
     – Vare sig det är katter, hundar eller kaniner har vi alltid ett ansvar. Det här är djur som har blivit domesticerade och som nu är beroende av människan för att klara sig, säger Siw Ågren.
     Hon menar att innan man bestämmer sig för att skaffa djur måste man vara säker på att man kan ge djuret ett gott liv och ett bra hem.

Innan Bozze och Liza var tillräckligt gamla för att lämna sin mamma hälsade Anna och de två döttrarna ofta på. De körde familjens lilla blå Hyundai till Rävlanda minst en gång i veckan.
     – De träffades för första gången när katterna var ungefär fyra veckor gamla. Så de har verkligen växt ihop. Det blev en perfekt matchning, säger Qamilla.
     Och Anna har varit med så mycket som möjligt. Hon var med vid katternas första vaccination och när de fick chip.
      – Anna har ju varit med på alla steg. Jag är väldigt noga i adoptionsprocessen och ser till att det matchar. Det blir väldigt många frågor om hur deras liv och familj ser ut, och om hur mycket de är borta och så. Jag känner ju katterna och vet vilka behov de har. Så jag är lite av en matchmaker, säger Qamilla.
     Hon menar att familjen Moe hade tur som hittade katter som verkligen passade dem. Och familjen passade för katterna.
     – Det är ju alltid lättare när det är en kattunge. En vuxen katt har ju redan sin personlighet. Med kattungar är det ju lite så att man växer ihop på något vis, säger Anna.
     Första veckan i juni kunde de äntligen ta med sig Liza och Bozze hem. Kaiyza är det senaste tillskottet i familjen. Men till skillnad från de två syskonen var Kaiyza äldre när hon flyttade in.

"Katter ärras av det de har varit med om."

Det var i början av hösten som Qamilla såg ett inlägg på en köp och sälj-sida. En katt hade setts till vid järnvägsrälsen i Bollebygd.
     – Där går det ju inte bara lokal- och regionaltåg. Det kör dessutom förbi godståg. Det är helt enkelt en livsfarlig plats för en katt, säger Qamilla.
     Hon bestämde sig därför för att åka dit för att kontrollera om katten var hemlös. Hon kom till järnvägen klockan halv elva på kvällen. Strax innan godståget kör förbi. Där hittade hon en ensam randig katt. Kaiyza. Hon hade bosatt sig under en kundvagn vid banvallen. När Qamilla kom var Kaiyza upptagen med att leta efter mat i en buske. Qamilla ställde ner transportburen. Hon öppnade en matburk och ställde fram den.
     – Kaiyza mådde bra när jag hittade henne. Hon sprang in i buren på direkten. Vissa katter får vi sätta fälla för att kunna ta in. Men Kaiyza verkade bara vara väldigt glad över att slippa bo vid banvallen, säger Qamilla.
     Tanken var från början att familjen Moe skulle vara jourhem åt Kaiyza, i väntan på att Qamilla hittade ett hem åt henne. När Kaiyza hade bott hos familjen i två veckor bad Qamilla Anna att skicka ett foto till adoptionsannonsen.
     – Jag tänkte bara ”men Kaiyza är ju vår katt”, berättar Anna.
     Familjen hade blivit så fäst vid Kaiyza att det kändes fel att lämna bort henne. Anna berättade för sin man att Qamilla ville ha ett foto till annonsen. Och hans svar gjorde Anna lugn.
     – Han sa bara ”varför då? Vi ska väl behålla henne?”.

Det finns en uppfattning om att katter klarar sig själva. Katten är det enda husdjuret som vi släpper ut utan tillsyn. Men i verkligheten är det svårt för en hemlös katt att överleva.
     ­– När det är kallt kan katten få frostskador och förfrysa. De söker ofta värme exempelvis från varma bilmotorer. Och det är ju en dödsfälla, säger Siw Ågren, från Djurens rätt.
     Precis som katter med ett hem blir även hemlösa katter sjuka och skadade. Skillnaden är att de hemlösa katterna då inte får vård på samma sätt. Hemlösa katter får dessutom för lite mat och lider ofta av näringsbrist.
     – De måste alltid kämpa om de resurser som finns. Hemlösa katter lever i en ständig kamp, säger Siw Ågren.

     Qamilla har fått uppleva hemlösa katters lidande på nära håll.
     – Det är ju så att katter ärras av det de har varit med om. Det är ett ganska stort trauma för en liten kattunge att bli utslängd. ­ När man adopterar en katt har den ofta ett annat behov än vad en hemuppfödd katt har. Om inte annat har den ofta ett annat bagage, säger hon.
     Och familjen Moe har märkt av att Kaiyza har påverkats av att leva som hemlös. De första veckorna märktes det extra tydligt när det var dags för mat. De tre katterna kom springande till matskålarna. Bozze och Liza åt, men Kaiyza höll sig i bakgrunden. När Bozze och Liza hade gått rensade Kaiyza vartenda fat.
     – Det var jättejobbigt i början när man såg på henne att hon tänkte ”det här är kanske det sista jag får äta nu”, säger Anna.
     Kaiyza kan fortfarande springa iväg om döttrarna Maja och Molly har kompisar hemma. Om det är för mycket okänt folk trivs hon inte.
     – Man märker på henne att hon inte är bekväm med det. Men vi märker skillnad på henne för varje dag som går. Hon blir bara mer och mer social och kelen, säger Anna.

"Vare sig det är katter, hundar eller kaniner har vi alltid ett ansvar."

Bozze kryssar mellan blomkrukorna på fönsterkarmen. Dottern Maja reser sig för att lyfta ner honom.
     – Bozze, du vet ju att du inte får vara där, säger hon.
     – Ja, fast det där är den enda porslinskrukan som är kvar. Så vi kanske ska dra den i golvet också, säger Anna och skrattar.
     Bozze jamar i protest när Maja avbryter hans utforskande av blommorna.
     – Våra tidigare katter har alltid varit totalt ointresserade av blommor, men de här tre har tuggat på varenda blomma. Så jag har insett att det inte blir några julrosor eller hyacinter i jul. Det är ju jättegiftigt. Men det är bara att gilla läget. Många gånger handlar det kanske inte om att det är katterna som ska anpassa sig, utan det är ju vi som får göra det, säger Anna.
     Qamilla menar att många inte tänker på att katten faktiskt ska vara en del av familjen.
     – Det är en sak man måste tänka på när man skaffar djur. Alla högtider och så, djuren ska vara med där också. Katter blir ju upp till tjugo år gamla, säger Qamilla.
     – De är ju familjemedlemmar. Det är som vi brukar säga, de är våra håriga barn, säger Anna.

 

Läs också: