Glenn flyttar hemifrån


Glenn flyttar hemifrån

Bara åtta veckor gammal är han numera ensam i världen. Bortlämnad till främlingar, långt från tryggheten. Typ.
Hundvalpen Glenn har flyttat hemifrån.

Text & foto: Emilia Berntsson

Klockan är halv åtta på morgonen. Jag vaknar av att något rycker i mitt hår och slickar mig i nacken. Någon försöker väcka mig, förmodligen den med värst morgonhumör i hela världen, lite för tidigt. Men Glenn har vaknat och han är kissnödig. Det är lördag morgon och min första heldag som hundägare har börjat. Jag tar ett djupt andetag och biter ihop. Nu ska vi gå ut!

Att skaffa en valp är ett stort ansvar. Vilken ras passar bäst för ens livsstil? Hur blir hen rumsren? Vad händer om hen blir sjuk? Det finns oändligt med frågor som man måste, om än inte ha svaren på, i alla fall ha funderat över innan det är dags att ta steget att bli med hund. Jag har själv funderat i flera år på att skaffa hund och har nu äntligen hittat en ras som jag tror passar mig. Russkiy Toy, en relativt ny ras i Sverige och den har därför inte hunnit bli så välkänd ännu.
– Det är en liten hund med stor personlighet, säger Marcus Söderström som tillsammans med sin fru Therese Edestedt Söderström har Amor Dea's kennel som föder upp just Russkiy Toys.
– Du måste förbereda dig på att det är otroligt mycket jobb med en liten valp, det är mycket man måste lära dem och det tar väldigt mycket tid.

 

Kenneln har de haft sedan 2009 och än så länge har de hunnit med tio kullar. Men Marcus har även tidigare erfarenhet av hunduppfödning då hans mamma under ungefär 20 år haft uppfödning av dansk-svenska gårdshundar.
Passande nog så har Marcus och Therese en kull som är tre veckor gamla när jag kontaktar dem första gången. Efter ett besök på kenneln är jag kär och en av valparna, Glenn, ska få följa med mig hem. Snart i alla fall. För även om man har "tingat" sin valp så slutar inte frågorna där. Den fråga som verkar väcka mest åsikter på de olika hundforum som finns är hur tidigt man egentligen borde hämta sin valp. Är det vid åtta veckor eller tolv?

" Du måste förbereda dig på att det är otroligt mycket jobb med en liten valp, det är mycket man måste lära dem och det tar väldigt mycket tid.

Det är en gråmulen fredag, precis en sådär tråkig dag som det bara kan vara i Sverige i mitten av november. Bilen rullar in på grusuppfarten utanför det lilla huset där Marcus och Therese bor och har sin kennel. Valparna har hunnit bli åtta veckor och det har blivit dags för mig att hämta Glenn. Så fort den blåa ytterdörren öppnas är det full fart. Fem fullvuxna hundar i olika färger kommer skällande emot mig när jag kliver innanför dörren. Alla vill upp i ansiktet och pussas. Helst samtidigt. Jag vadar genom havet av hundar för att ta mig upp på övervåningen där de tre små valparna väntar, ovetandes om vad som komma skall. Att livet snart ska vändas upp och ner.
– Det enda vi egentligen gör som förberedelse är vaccination, besiktning hos veterinär och så försöker vi börja med grunduppfostran så gott det går, berättar Therese.
   Två av valparna ska få nya familjer idag, de ska få komma till sina nya hem, och en av valparna ska få stanna kvar hos sin mamma. Men då utan sina två bröder, utan sina lekkamrater.

 

Det är alltså inga speciella förberedelser för valparna innan det är dags att skiljas från tryggheten, men desto mer förberedelse för de nya ägarna. Berit Sundin och hennes man Rolf Sundin har länge funderat på att skaffa hund, egentligen ända sedan barnen flyttade ut.
– Det kommer bli ett perfekt sällskap för mig på dagarna eftersom jag är förtidspensionerad och jag är ensam hemma när Rolf är på jobbet, säger Berit.
   Därför bestämde de sig för att köpa Glenns bror, Ludde. För att förbereda sig har Berit både läst på ordentligt om vad det innebär att skaffa valp och köpt diverse hundsaker, bland annat en hundsäng, leksaker, matskålar och lite godis. Allt som kan behövas inför tillökningen.
– Vi har dock haft lite problem med att hitta ett halsband som passar, det finns nästan inga halsband som är så små att de sitter kvar på lilla Ludde, berättar Berit. Så tillslut fick vi ta ett katthalsband så länge.

 

 

 "Det är inte bara Glenn som springer runt i lägenheten. Det är Glenn och hans kompis Räven.

 

 

 

Ja, det är svårt att förstå hur små de faktiskt är. Så fort vi kommer hem inser jag att Glenn är ännu mindre än jag trodde. Utan sina syskon bredvid sig framträder det allt tydligare. Han är otroligt liten, får enkelt plats i mina handflator. Tanken slår mig, har jag hämtat honom för tidigt? Är han verkligen tillräckligt utvecklad för att klara sig utan sin mamma? Gosedjursräven som jag köpt väntar på Glenn när vi kommer innanför dörren men den är nästan dubbelt så stor som honom. Ändå envisas han med att bära runt den i munnen. Överallt. Hans favoritleksak, hans nya trygghet. Han väljer den direkt. Av alla leksaker han fått, tuggben, bollar, en toffla som piper, så är det just räven som blev förstahandsvalet. Så det är det inte bara Glenn som springer runt i lägenheten. Det är Glenn och hans kompis Räven.

Enligt Svenska Kennelklubbens regler får man tidigast hämta en valp när hen är åtta veckor.
– Vid ungefär sex, sju, åtta veckor så börjar valparna verkligen präglas på sin matte och husse, berättar Marcus. Därför gäller det att verkligen försöka komma iväg till dem som är valpens nya ägare så att valpen präglas på dem och inte på oss uppfödare.
Men det är inte bara präglingen som avgör när det är dags att lämna sin mamma, det är nämligen också ungefär då som mamman börjar stöta bort valparna.
– Valparna blir lite mer självgående, de får inte mjölk från sin mamma längre utan de klarar sig helt enkelt själva på ett helt annat sätt, säger Therese. Men det pågår alltid en väldigt stor diskussion runt just detta ämne och det är många uppfödare som inte släpper sina valpar förrän vid tio veckor, vissa inte förrän vid tolv precis som med katter. Men hundar är inte som katter, katter behöver lära sig mycket mer från sin mamma än vad en hund behöver.

Berit är lite orolig över hur Ludde kommer reagera när han kommer till sitt nya hem och för första gången är utan sin mamma men för Therese och Marcus är det vardag.

 

– Självklart är ju allting väldigt nytt för valparna och de kan bli lite gnälliga första kvällen eller så. Men sedan vänjer de sig direkt vid att matte eller husse är nya "mamman", säger Therese. Valparna vill hitta en ny trygghet och det går oftast väldigt fort. Men det är bra att ta det lite lugnt de första dagarna så att de hinner vänja sig vid sina nya liv.

Och detta blir väldigt tydligt så fort jag kommer hem med Glenn. Klorna slår mot golvet. Små, små dunsar varnar mig för att jag, som vanligt, nästan trampar på honom i hans strävan att vara nära. Så fort han inte ser mig så piper han. Det är som att konstant ha en skugga efter sig, en skugga som man av misstag kan råka sparka iväg, trampa på. Det är lördag kväll och jag har redan lärt mig gå som om jag åker längdskidor. Men ett och annat glid över golvet har det ändå blivit för Glenn när han inte flyttat sig tillräckligt snabbt, med det obligatoriska dåliga samvetet hos matte. Ska han verkligen vara så nära? Tanken slår mig återigen, hämtade jag honom kanske lite för tidigt?

 

 

Att åsikterna går isär om när det är lämpligt att hämta sin valp är det ingen tvekan om, ämnet diskuteras flitigt på i princip alla djurforum som finns. Men det som står klart är att det är när valparna är mellan fyra till tolv veckor, under socialiseringsperioden, som de verkligen formas. Natasja Ravenklint är en av de som förespråkar att valpen stannar lite längre hos sin mamma. Natasja är utbildad hundpsykolog och hundinstruktör och hon är ytterst tveksam till Svenska Kennelklubbens regel om åtta veckor.
– Under socialiseringsperioden finns det två veckor då valpen är som allra mest känslig; vid åtta och tolv veckors ålder. Då måste man vara väldigt försiktig med vad man utsätter valpen för, annars kan man utsätta valpen för onödig stress, berättar Natasja.
Därför är det väldigt dumt att valpen ska göra något så drastiskt som att byta hem vid en så känslig ålder. Hon anser alltså att man istället ska hämta valpen när den är mellan nio och elva veckor gammal. Men Marcus håller inte med.
– Hade jag fått bestämma hade jag gärna släppt hundarna redan vid sju veckor, säger Marcus. Även om det är jobbigt för mig, för man hinner ändå fästa sig vid dem. Men för deras egen skull, och för de nya ägarnas skull. Ju mer tid de har tillsammans när hunden håller på att präglas, desto bättre.

Det är dock inte bara valparna som påverkas av flytten, även mamman känner såklart av att hennes barn tas ifrån henne. – Det är väldigt olika hur mamman reagerar när valparna tas ifrån henne. Jag tror att mamman till den här kullen, Nadja, kommer bli lite orolig och gå och leta lite ikväll. Men det är ju inte som att de blir deppiga eller nere direkt. Hon kommer fortfarande ha sällskap här, vi har fyra andra hundar och ska behålla en av valparna så det borde inte vara någon fara, säger Marcus.
Natasja har liknande erfarenheter.
– Jag tror nog nästan att jag aldrig har träffat en tik som inte varit lättad när valparna äntligen åkt, de blir mer och mer krävande och allt jobbigare ju äldre de blir, säger hon. Det är faktiskt också ganska vanligt att man behåller en av valparna på kenneln vilket självklart gör det lättare för mamman.

 

 

"Det låter som om en gris blir plågad till döds där ute vid lekplatsen.
Jag skäms.

Det är söndag och Glenn vill inte gå ut. Så fort halsbandet åker på så börjar han skaka. Det är kallt ute och gräset är täckt av frost. Direkt när tassarna får kontakta med den frusna marken kommer paniken på riktigt. Det låter som om en gris blir plågad till döds där ute vid lekplatsen. Jag skäms. Tänk om folk tror att jag slår honom eller någonting! Hans tjut får mitt hjärta att gå i tusen bitar och allt jag egentligen ville ha var lite bajs. Men jag är för svag, jag ger upp. Jag och min plågade mini-gris vänder för att gå in i värmen igen. Det gick inte den här gången heller. Återigen slås jag av tanken att jag gjort ett misstag när jag hämtade honom så tidigt. Men plötsligt händer det. Det rycker till i kopplet och Glenn springer tillbaka till gräset. Han kissar! Det kanske kan bli bra det här trots allt.

 

Läs också: