En dag på Stor & Liten


En dag på Stor & Liten

Hunddagis är praktiskt för många hundägare. Hundarna slipper vara ensamma hemma och får träffa kompisar, men alla hundar fungerar inte tillsammans. Därför blir dagisgruppernas uppbyggnad oerhört viktig för din hunds välmående. Det kan skilja oerhört från dagis till dagis.

Text & foto: Linus Degerskär

Klockan 07.45 Kasper viftar på svansen när han och matte hälsar på Nadja ute vid entrén. Han har en neongul reflexväst på sig, det är mörkt denna morgon. Han ställer sig på bakbenen och lägger upp tassarna på grinden till en av hundhagarna och säger god morgon. Han sätter sig och väntar stilla medan matte och Nadja pratar klart. Sen följer han med genom den långa hallen med beige linoleummatta, förbi fem hundhagar, in i rummet med tegelrött klinkergolv och tar plats i sin hundhage.          

Kasper är en svart flatcoated retriever. Han är en stor hund, med ett avlångt ansikte och stora öron som hänger ner längs kinderna. Han är svart från topp till tass. Det enda som bryter upp det svarta är de bruna ögonen och en lång rosa tunga som lyser när munnen öppnas.

Hunddagis har blivit allt vanligare. Sveriges hunddagisförening tror att antalet som öppnat i landet minst har fördubblats de senaste tio åren. 2014 tog länsstyrelsen i Västra Götalands län emot 100 ansökningar om verksamhet för hunddagis, kennel eller uppfödning av hundar, att jämföra med 39 ansökningar år 2010. Många hundägare ser det som ett ypperligt sätt att ta hand om hunden under arbetsdagen. Samtidigt förs en debatt gällande stora barngrupper med stressig och högljudd tillvaro till följd för våra barn på förskolan. Inte så konstigt. Men det är få som på samma vis reflekterar över hur våra hundar faktiskt mår i sina dagisgrupper.

Trots att hundar är flockdjur betyder inte det att de trivs i alla grupper. Hur en hund mår på dagis beror helt på hur dagisgruppen sätts ihop.

Hunddagiset Stor och liten i Kärra på Hisingen ägs av Nadja Anglöw, 28 år. Hon har drivit dagiset sedan september 2012. Om alla kommer har hon, och kollegorna Emma och Sofia, sammanlagt 35 hundar att ta hand om under en dag. Hon har genomgått en hunddagisutbildning och har haft med hundar att göra hela sitt liv.

– Jag har jobbat på både fantastiska och hemska hunddagis. Det skiljer jättemycket mellan ställena och hur de sköter hundgrupperna. På vissa ställen har de bara en enda stor grupp, säger Nadja.

På Stor och liten har hundarna delats in i smågrupper i varje hage. De största gruppen är på sex hundar.
– Det gäller att skapa en grupp där dynamiken är rätt. Ibland får du testa dig fram. Det är inte så att vi slänger ihop hundar på måfå och så får det vara så, det är viktigt att de trivs med varandra, säger Nadja.

Forskning visar att hundar använder sig av en mängd olika signaler när de kommunicerar med varandra i en grupp. Med svans, öron, kroppshållning, ögon och läppar för att nämna några. Även saker som hundars storlek och utseende kan påverka hur de relaterar till varandra. Driver du ett hunddagis är det viktigt att kunna läsa dessa signaler korrekt för att veta om en grupp hundar trivs med varandra. En grupp som inte mår bra ihop visar det. Då använder de mest dominanta hundarna sig av aggressiva signaler medan de undergivna kommer att visa signaler av rädsla. En hierarki mellan hundar är specifik för just den gruppen. Därför är det viktigt att para ihop individer som trivs med varandra och sen behålla den grupperingen.

Kim är hundpsykolog och jobbar med problembeteende bland hundar men anordnar också hundträningskurser. Hon är inte positiv till hunddagis och vill förbli anonym eftersom hundvärlden är liten och hennes uttalanden skulle kunna påverka hennes levebröd. Detta då hon bland annat har kursdeltagare som driver hunddagis. Kim betonar att för många hundar tillsammans leder till spänningar, oro och stress i gruppen. Hundar är precis som människor och kommer inte överens med alla i sin omgivning.

– Hunddagis med grupper om fyra eller sex hundar i varje är mycket bättre för hundarna. Då är den gruppen tillsammans hela dagen och det är samma hundar som träffas i stort sett varje dag, säger Kim.

Klockan 08.30 På Stor och liten fortsätter hundarna droppa in. Det går lugnt till. De flesta sitter på golvet och väntar medan Nadja pratar med husse eller matte och följer sen med till sina hagar. En hund som inte trivs på dagis blir orolig och olycklig när den lämnas på morgonen.

När Bosse, en grå grand danois, äntrar hallen lyfter, Plectus på huvudet. Det är hans halvbror som kommit. Han känner igen Bosses husses röst.
– Nej inget sådant där trams här idag Bosse. Hör du det? säger Nadja medan hon pratar med husse.
Bosse tittar på Nadja.

Bosse och Plectus har träffat varandra under helgen och rykt ihop. På dagis delar de samma hage. Samma hage som förövrigt Kasper tillhör, samt en rottweiler, en bullterrier och en Golden retriever. Plectus går in hos kompisarna. Alla hälsar på varandra innan lugnet lägger sig.

Klockan 09.30 Det regnar, och har gjort så under hela morgonen. Därför luktar det av blöt hund från alla riktningar. Det är ingen direkt angenäm doft. Det är närmast knäpptyst i lokalen. Anmärkningsvärt då det nu är närmre 30 hundar på plats. Majoriteten ligger stillsamt och vilar i någon av de många fåtöljer och soffor i skinn som finns utspridda i hagarna. Det enda som bryter upp den stillsamma ljudbilden är lilla Balou. Han harklar sig och hostar frekvent. Nadja uppmärksammar situation och flyttar Balou till en tom hage. Ifall det skulle vara smittsamt.

Titt som tätt skäller någon av hundarna. Nadja känner igen vartenda skall och vet direkt vilken hund som låter.
– Freja, sluta skälla!
Och så tystnar också skallen.

Hur hunden trivs på dagis beror mycket på personalen. De blir den fasta punkten under många timmar varje dag. Trygga individer som hundarna är lugna med är jätteviktigt.
– Har du en hund som trivs på dagis och har den där lilla kullen som den bor i och har personal som knyter an med den så blir den trygg. En trygg hund kan vara helt lugn och gå och lägga sig, säger Kim.

Hundarna börjar piggna till från morgonvilan och det börjar röra sig i hagarna. I hagen mittemot Kaspers springer tre småhundar och busar med varandra. Övriga hundar i hagen bryr sig inte nämnvärt utan ligger kvar. I Kaspers hage sitter Bosse och Plectus på varsin dyna i samma soffa. Kasper har precis rest sig och leker med golden retrievern Seven.

Det är dags för dagens första promenad. Alla hundar går inte ut samtidigt utan de går ut i omgångar.
– Ofta är det lättare att gå ut med en liten grupp än med bara två hundar. Då blir de en flock och går bättre, säger Nadja.

Det första gänget är tillbaka efter sin promenad. Tassarna torkas och de lufsar lugnt tillbaka till sina hagar. Det rasslar från selar och flappar från öron och mungipor ute vid ingången när hundarna skakar av sig vätan i pälsen. Doften av blöt hund lägger sig åter som ett tungt skikt i luften.

Kasper kommer in från sin promenad. Han hoppar runt, viftar på svansen och hälsar på alla i hagen. Tillslut kommer han till ro och lägger sig och vilar. Övriga hundar intar viloläge direkt, efter en snabb hälsning såklart. Det är tyst.

Klockan 11.00 Det är det dags för hundarna att få lite mentalträning. Det finns flertalet leksaker gjorda för att låta hundarnas hjärnor jobba.
– Ska en hund bli skönt trött så måste du komma åt den fria hjärnan. Den måste få aktiviteter så den blir trött i huvudet, för trött i kroppen blir den bara en liten stund, säger Kim.

"Vi gör det för att hundarna ska få mental stimulans. Vi jobbar med fysisk- och mental stimulans"

Kim tycker dock inte att ett hunddagis ska stå för aktivitetsträning då det kan bli rörigt för hunden. Det blir svårt att veta vem den är trygg med, personalen eller ägaren.

Nadja kan förstå det sättet att tänka kring träningen.
– Jag hade inte velat att någon annan skulle träna mina hundar. Men vi gör det för att hundarna ska få mental träning. Vi jobbar med fysisk- och mental stimulans. Skulle någon invända så skulle vi givetvis sluta, säger Nadja.

Nadja säger att den mentala stimulansen bygger upp hundarnas självförtroende och att de mår bra av det.

Kasper jobbar intensivt med att hitta godisbitar som gömts under små röda och gula hårdplasttorn. Han välter tornen med nosen som febrilt sniffar efter de gömda godsakerna.
– Bra Kasper! Kolla där också, säger Emma och pekar mot ett torn som fortfarande står upp.

Krafs! Sniff! Krafs! Kasper har vält alla torn. Han jobbar nu med nästa del av utmaningen. På träbasen, där plasttornen nyss stod, finns träluckor som går att flytta i sidled. Under dessa gömmer sig mer godis och det är Kaspers sökande efter detta som fyller rummet med ljud. Åt höger. Sen vänster. Sen tillbaka. Varje lucka flyttas flera gånger i sidled under jakten.

Kasper hittar den sista godisbiten. Dags för nästa hund. Kasper lunkar bort till den hundkorg han brukar ockupera i hagen och sluter ögonen.

Nu är det tid för mys med hundarna. De samlar sig runt Emma när hon sätter sig ner i soffan i hagen mittemot Kaspers. Alla som vill blir kliade, men vissa avstår då tröttheten tar överhanden. Snart väljer alla vilan.

Klockan 14.00 Det är knäpptyst i hundhagarna, sånär som på en och annan suck av trötthet. Kanske rent av för tyst.
– Vad har du gjort nu Nelson, säger Nadja bestämt.

Dalmatinern Nelson har tuggat sönder ena armstödet på den vinröda tresitssoffan i hans hage. Han sitter nu helt obrydd i fåtöljen bredvid och tittar på Nadja. Det ligger vit ullig stoppning över hela golvet. Att Nelson är den skyldige går att avslöja på de vita tussarna i mungipan. Silvertejpen åker fram för att laga hålet. De flesta sofforna har på något vis blivit hoplappade med den tåliga tejpen.

Hundarna börjar återigen vakna till liv. Kasper reser sig från bädden och sträcker ut sin långa svarta kropp och skakar ut tröttheten. Det är dags för eftermiddagspromenaden. Det är samma procedur som vid förmiddagspromenaden.

Det regnar inte längre, men molnen ligger tunga och vägrar släppa igenom solen. Gräset är tungt av en hel dags regn och det klafsar om tassarna när de möter marken. Promenaden den här eftermiddagen är inte speciellt lång. Nadja leder konvojen med halvbröderna Plectus och Bosse, men Kasper är också med. Han går tillsammans med praktikanten Jenny och luktar sig fram längs trottoaren. Då och då stannar en hund till, lyfter på benet, eller sätter sig och uträttar sina behov. Då stannar hela konvojen temporärt, för att fortsätta framåt igen sekunden senare.

Tillbaka på dagis igen. Sele av, torka tassarna, tillbaks in i hagen. Nästa gängs tur. Kasper hälsar kort på kompisarna innan han lägger sig i hundbädden igen. Det är avslappnat i hagen.

Klockan 15.30 Nu börjar hundarna att gå hem för dagen. Det märks på vissa att de känner på sig att det snart är dags att bli hämtad. Ett par hundar är lite rastlösa och skäller sporadiskt. En kortare skallkedja bildas men tystnar lika fort som den uppkom.

Kasper blir hämtad i hagen. Vid ytterdörren står matte och väntar.
– Hej Kasper gubben!

Kasper springer glatt ner till henne och hälsar. I handen har matte hans reflexväst. Den plockar Kasper snabbt ifrån henne med munnen. Han ger tillbaks den och sitter och väntar medan matte frågar om hur dagen varit. Kasper säger hejdå och lämnar dagis för den här dagen. Imorgon kommer han igen.

 

 

Läs också: