En dag i djurens tjänst


En dag i djurens tjänst

Länsstyrelsens djurskydd arbetar för att djuren ska få ett värdigt liv. Samtidigt hotas de till livet och drunknar i falsklarm om vanvård. Vi följde med kontrollanterna under en arbetsdag.

Text & foto: Patricia Higson

Ett bestämt tryck med pekfingret på ringklockan i plast. Tystnad. Det låter ingenting. Bara vinden som på avstånd drar i tallkronorna. Har det gått fram någon signal? Ett tryck till. Fortfarande helt tyst. Tomas ser fundersam ut, sneglar in genom glasrutan på porten till ett lägenhetshus i Västra Frölunda. Väntar lite till. Sen hörs snabba fotsteg och en lägenhetsdörr öppnas. Nina kommer ut och håller upp porten med ena armen. I den andra hänger en kolsvart staffordshire bullterrier som i sin iver gör allt för att slita sig loss. Hunden vid namn Dolly piskar envist med svansen och den skära tungan far omkring.

– Välkommen in, säger Nina som kämpar med att hålla den unga hunden i styr samtidigt som hon visar vägen rakt fram.

Hon har sökt tillstånd hos Länsstyrelsen för att föda upp hundar. Det är därför Tomas är här. Han är djurskyddskontrollant i Göteborg och har kommit för att se om Nina uppfyller de krav som ställs enligt Jordbruksverkets regler. Med sig har han en röd pärm som döljer en checklista. Bläckpenna och pappersblock är redo. Sedan 2009 har Länsstyrelsen hand om landets djurskydd. Innan dess låg ansvaret på varje kommun. Djurskyddet jobbar för att se till att djuren mår så bra som möjligt. Det utförs både förebyggande kontroller inom lantbruket, men de gör även kontroller om någon anmält en privatperson för vanvård. Något som blivit ett huvudbry för kontrollanterna. Över hälften av anmälningarna visar sig röra falsklarm. Och just sällskapsdjuren står för en betydande del av dessa.

 

IMG_5649färglevels


Kontrollanterna har rätt att besluta om ett djur ska omhändertas enligt djurskyddslagen och de kan dela ut djurförbud. Men arbetet innefattar mer än bara ingripande och kontroller. De sköter även olika sorters tillstånd kopplade till djurverksamhet. Både hunddagis och zoobutik som ridskola kräver tillstånd, men också hunduppfödare som i Ninas fall, behöver ha ett godkännande från Länsstyrelsen. Platsen inspekteras noggrant, liksom djurens kondition. Det är mycket att hålla reda på och det är inte alltid lätt att avgöra hur det står till när kontrollanten inte är där.

– Det gäller att bilda sig en uppfattning både om hur det är på plats och hur personen verkar vara. Man blir något av en människokännare, berättar Tomas.

Ett batteri av frågor är förberedda och bakas in i en lugn samtalsform.

– Hur ofta klipps klorna? Vad använder du för foder? Hur ser en vanlig dag ut?

Tomas fyller anteckningsblocket med kråkor medan Nina visar upp lägenheten. Längst in till höger ligger en hög med valpar och sover. Vita, bruna och rosa små knyten. Endast fyra veckor gamla ligger de på varandra och snusar på en filt. Tikarna Destiny och Hulda tassar omkring i vardagsrummet. Destiny är mamma till de små valparna. Hon är ännu rund om magen som svänger rytmiskt när hon vaggar fram.

Arbetet som djurskyddskontrollant är inte alltid fridfullt. Det händer att kontrollanterna möter hot och våld. Det är stundtals ett utsatt arbete då de oftast åker ut på egen hand. Tomas berättar att han själv varit med om obehagliga situationer.

– Det händer att vi blir hotade, både fysiskt och psykiskt. Jag har blivit slagen och fått brev hemskickade. Det är ofta tomma hot, men man vet ju inte. De kan hota med självmord och även hota att skada djuren.

Tomas berättar att det gäller att tänka sig för och försöka behålla lugnet. Folk reagerar på olika sätt. De som blir anmälda kan bli arga och ledsna. De kanske känner att de blivit felaktigt anklagade för något.

– Det påverkar ju oss eftersom man har det i bakhuvudet när man fattar ett beslut.

Risken att utsättas för hot har gjort att kontrollanterna numer har varsin partner som de tar kontakt med under dagen för att se att allt står rätt till. De stämmer av med ett samtal eller ett litet sms. Tomas berättar att jobbet har satt sina spår.

– Min sambo säger att jag alltid backar när jag ska knacka på hos folk. Det är en reflex att knacka på och sen ta några steg tillbaka för att stå stabilt ifall ett djur eller en djurägare kommer farande och man riskerar att bli nedputtad.


IMG_5628färglev

 

 

"Det händer att vi blir hotade, både fysiskt och psykiskt. Jag har blivit slagen och fått brev hemskickade. Det är ofta tomma hot, men man vet ju inte. De kan hota med självmord och även hota att skada djuren."

Vi slår oss ned i köket. Fyra stolar i furu runt ett slipat bord. Nina lyfter upp Dolly som lugnar sig då hon får vila i mattes knä. Väggarna är ljusblå. Halva delen täcks av svartvita tavlor på Elvis Presley som vant ler in i kameran. Den andra halvan tillägnas inramade fotografier på staffordshire bullterriers. I snart 25 år har Nina haft hundar av samma ras.

 – Tyvärr har staffarna fått oförtjänt dåligt rykte. Det beror på ägarna. Det är alltid ägaren som bär ansvaret för hur hunden blir, det går inte att skylla ifrån sig, säger hon.

För att göra sig redo för den nya utmaningen som uppfödare har hon gått en uppfödarutbildning och läst en kurs i beteendevetenskap. Hon ställer regelbundet ut sina hundar och är mån om att de ska må bra. Efter en grundlig genomgång känner sig Tomas nöjd.

– Jag anser att ansökan är komplett, så det borde inte vara några problem att få tillstånd. Förhoppningsvis kan du få det innan jul.

IMG_5654färglev


Fakta:

Djurskyddslagen bestämmer hur du ska ta hand om dina husdjur. I den står att om ett djur är sjukt, skadat eller på annat sätt visar tecken på ohälsa ska djuret snarast ges nödvändig vård.

Tillstånd krävs exempelvis om man har fler än tio katter eller hundar eller om man föder du upp fler än tre kullar katter eller hundar per år.

En rutinkontroll av djurskyddskontrollanterna bokas högst 24 timmar innan så att ägaren inte hinner åtgärda eventuella brister men samtidigt är förberedd på att någon kommer. Kontrollanterna kan komma med råd och tips eller skriva anmärkningar som måste åtgärdas.

Förra året genomfördes totalt 1544 rutinkontroller i Västra Götaland samt 1332 kontroller efter inkomna anmälningar från allmänheten. 716 var uppföljande kontroller, 198 gällde ansökan om tillstånd och 56 gällde övriga ärenden.

En kort bilresa tar oss tillbaka till kontoret. En flagga med emblem vajar utanför i snålblåsten. Rakt framöver står kranarna som göteborgska giraffer och hänger med halsarna. Djurskyddet har nyligen flyttat till Länsstyrelsens lokaler på Södra Hamngatan, bakom ett par tunga dörrar i massivt trä. Här arbetar omkring 40 personer. En del på heltid, andra på deltid. Djurskyddet tampas med en redan ansträngd ekonomi. Och värre lär det bli. Nyligen meddelade regeringen att de vill dra ned på anslaget. För Västra Götaland innebär det att djurskyddet får 4,5 miljoner kronor mindre redan nästa år.

– Det betyder att vi blir av med åtta tjänster. Det får såklart konsekvenser. Rent krasst finns det risk att vi missat något viktigt i vårt arbete och det känns väldigt tråkigt, berättar Tomas.

Samtidigt kan allt fler titulera sig som djurägare. Tomas berättar att det tycks vara inne att skaffa husdjur. Han säger att de ser en klart ökad andel som skaffar djur utan att ha tillräcklig kunskap. Många ser djuren som en gullig accessoar och inser inte vad det innebär. Det slutar med att vissa gör sig av med dem.

– Tyvärr händer det att folk tröttnar på djuren och slänger iväg dem. De tänker att det inte rör dem själva. Men att husdjur är domesticerade vilddjur verkar de inte ha koll på. Djuren har inte vad som krävs för att klara sig utomhus själva.

Han säger att sällskapsdjur normalt sett är dåligt rustade för ett liv utan hem. Just nu har Djurskyddet problem med många kaniner som släpps ut. De förökar sig rekordsnabbt och sprider sig, men folk tänker inte på att de kan bli ganska gamla.

– Vi har ett liknande problem med katter men det är betydligt lättare att hitta nya hem till dem. Majoriteten av djuren som omhändertas är förvildade katter. Tyvärr har sommarkatten inte försvunnit.


En trappa med tummat handräcke snirklar sig ner en våning i Länsstyrelsens lokaler. Här ligger förrådet där skyddskläder med logotyp hänger på rad. Militärgröna gummistövlar ligger gömda i nötta kartonger som hålls samman av tejpbitar. Det är hit kontrollanterna kommer in från garaget efter att ha varit på besök inom lantbruket. En intilliggande sektion är som ett slags saneringsrum där det finns dusch och handfat. Det är till för att minimera att kontrollanten ska ta med sig bakterier från en plats till en annan. Tillbaka uppför trappan. En whiteboardtavla på hjul pryds av en karta över länet. Kvadratiska lappar i regnbågens alla färger har placerats ut över kartan för att visa vart kontrollanterna ska bege sig härnäst. Inne på kontoret sitter Tomas mittemot sin kollega Hans. Lågmäld radiomusik fyller rummet. De knappar på varsitt tangentbord, åtskilda av en skärm. På en hylla står små leksakshästar uppradade. En adventsljusstake lyser behagligt.

– Jobbet är väldigt skiftande. Det kan gälla allt från salamandrar till elefanter. Vi arbetar med alla slags djur, och det är väl det som är det roliga, säger Hans. 

 

Tomas har arbetat som kontrollant i 16 år och han upplever att jobbet blir mer och mer administrativt.

– När jag började var vi ute mer än vi var inne. Nu är det tvärtom. Det är mycket tid framför datorskärmen.

Han berättar att det de ibland möter i arbetet är misär. Frän ammoniaklukt som kryper ut genom ett brevinkast eller att hela golv täcks av en tjock hinna avföring. Kryp som krälar ur matskålar och tovig päls. Men trots att eländet aldrig tycks utrotas så menar han att han trivs med arbetet.

– Visst gör vi nytta. Det är ett stimulerande arbete. Både för djuren som får det bättre men också för djurägaren. När vi omhändertar ett djur kan det hända att ägaren blir upprörd. Men i slutändan är det många som förstår och säger att vi gjort ett bra jobb. Att det ändå var bra det vi gjorde och att vi faktiskt hjälpte till.

 

Läs också: