Är det modeparad eller?


Är det modeparad eller?

Ett reportage om uppklädda hundar

 

När husdjursbutikerna ser en växande kundkrets som köper modekläder till sina hundar ser många detta som ett exempel på att vi förmänskligar våra djur. Men för Maria Sidor är det inget konstigt att klä upp sina hundar om vintern. ” Varför ska de inte hellre ha en fin camouflage-jacka, med lite päls och glitter på, än ett tråkigt svart täcke?” undrar hon.

Text & foto: Stefan Berg 

På Carl Grimbergsgatan i Göteborg bor två hundar, dvärgspetsen Lisa och blandras chihuahuan Jocke. De kommer inte direkt rusande när jag träder in i tvårummaren. Avvaktande håller de sig i hallen bakom matte. Lisa är fyra år gammal och aningen mindre försiktig än tioåriga Jocke. Så småningom kommer hon med små tassljud fram över parketten.

  Jocke dröjer kvar och morrar åt mig. Det har sin förklaring. När han var liten och söt var det många som kom rusande mot honom utan att tänka. Det har gjort honom lite folkskygg med åren.

   Det är en vanlig veckokväll sent i november. Hela dagen har Maria Sidor jobbat och hundarna har varit hos sina dagmattar, två äldre damer som bor i närheten. Lisas dagmatte är mindre road av hundkläderna men nu när det är kallt ute tvingas hon ändå kränga på Lisa hennes röda regnjacka.

   Inomhus är hundarna endast klädda för fest eller fotografering men utomhus har de alltid kläder så här års. Maria Sidor ogillar så kallade funktionskläder och klär hellre upp sina hundar mer kreativt.

  -De ska ju ändå ha kläder för annars fryser de och hundarna bryr sig inte om vad de har på sig och då tycker jag ”Why not?”

  Hon har plockat fram hundarnas kläder och lagt upp på soffbordet. Nu visar hon entusiastiskt plagg efter plagg. Först ut, en liten tomtedräkt till Lisa.

  -Den här är ju inte praktisk någonstans.

Jocke har en likadan fast större för att matcha. 

   -Det blir extra roligt hela december att gå med varsin tomtedräkt på dem. Det blir det sötaste sötaste liksom.

 

 

 "De ska ju ändå ha kläder för annars fryser de och hundarna bryr sig inte om vad de har på sig och då tycker jag why not?”

På bordet står en skål med choklad. Bitarna är inslagna i papper specialgjorda till Marias och maken Sebastians bröllop i somras. En bild av brudparet pryder dem.

  -Ta en! Vi har några över om man säger så. Vi var ju tvungna att beställa tusen stycken så vi har väl två, tre hundra kvar.

  Sebastian, som också bor här, är ironiskt nog allergisk mot hundar och får använda sig av piller och nässpray. I december ska paret på bröllopsresa till USA.

  - Jag har redan idag suttit och googlat hundbutiker. I första hand för att det är billigt i USA men de är ju också galna när det gäller sådant här. De gör allt, de utstyrslar ju sina hundar lite väl mycket, men det finns väldigt mycket saker.

  Hon tycker utbudet i Göteborg är magert, men besöker flitigt de butiker som finns.

   En av dessa är Myone på Gustaf Dahlénsgatan där julskyltningen just kommit igång. Här möts kunderna av hyllor med julkläder och julartiklar för hundar, allt från hund-julkalendrar till rutiga västar och tomteluvor.

  - Det är sånt man bara köper för ett speciellt tillfälle. Klä hunden över jul, förklarar butikschefen Maria Holmensköld.

  Butikens största kundkrets är hästmänniskor, men hundägarna tar en stark andra plats. Det finns en hörna med hundkläder där man hittar både funktions- och modekläder.

  Det finns en växande kundkrets som köper modekläder för hundar enligt Maria Holmensköld och hon tror den har växt under en ungefärlig femårsperiod. Ofta rör det sig om yngre kvinnor i tjugoårsåldern med en kinesisk nakenhund eller en Chihuahua-blandning.

  På svenska kennelklubbens årliga listor över de mest populära hundraserna har bägge dessa hundraser haft en stark ställning de senaste fem åren. 2014 gjorde dessutom Folksam statistik över vilka som tecknat försäkringar för olika hundar och kunde visa att Chihuahuan var den populäraste hunden bland ungdomar under 25.

  Maria Holmensköld tror detta växande mode bland unga kommer från mediala förebilder.

  - Det här med väskhundar, det fanns ju knappt innan. Det är ju något som verkligen har kommit från förebilder.

  Hon fortsätter:

  - Vi har inte modekläder till särskilt stora hundar, så det blir en inriktning på de små hundarna. Det är oftast dem som har ett behov av att ha kläder på sig.

 

"Det här med väskhundar, det fanns ju knappt innan"

På Carl Grimbergsgatan visar Maria Sidor upp fler hundkläder. En camouflage-mönstrad militärrock med fyra ben, ett par slitna hundjeans, en prinsess-krona i guldpapper, ett par gröna simglasögon.

  Och så en av de utstyrslar hon tillverkat åt hundarna, ett par änglavingar. Hon sätter dem på Lisas rygg.

  - Helt onödigt, men det ser bara jätteroligt ut liksom. Och den här damen bryr sig inte. När jag har fest brukar jag sätta på dem. Folk kommer ju hit och då kan jag tycka det är lite roligt. 

  Maria tror att Lisa gillar att ha vingarna på.  

  - Hon tassar runt, svänger om och visar upp sig.

  Maria Sidor klär endast sina hundar när det är under noll grader utomhus. Om sommaren finns annat till hands.

  Hon harklar sig skämtsamt då hon tar locket av en cylinderformad låda. Den visar sig vara full av koppel och halsband. Hon fiskar upp ett svart halsband prytt med swarovskikristaller.

  - Den här köpte jag till och med innan jag hade fått en hund. Jag tänkte: någon dag har jag hund och då ska jag ha det här. Så det var liksom i förebyggande syfte.

Hon växte upp i Ulricehamn. Familjen hade hund när Maria var två år, men den minns hon inte. Därefter fanns det inga hundar i huset.

  - Vi hade bara kaniner. Skittråkigt! Så när jag blev arton år så sa jag ” nej mamma nu kan du inte säga något längre. Nu skaffar jag hund!

  Hennes dröm var att ha en Chihuahua. Den uppfyllde båda hennes kriterier: liten och söt. Paris Hilton med sin Tinkerbell var en influens. Det blev dock för dyrt med en renrasig Chihuahua och istället blev det Chihuahua-korsningen Jocke.

  Förutom hundintresset fanns tidigt intresset för Barbie-dockor och på gymnasiet gick hon textil och konfektion och fick idén att kombinera sina intressen och börja sy hundkläder.

   När Maria tyckte att Jocke behövde sällskap blev det dags för en ny hund. Sebastian ville inte men fick ge sig. Som kompensation fick han vara med och välja, med kravet att hunden skulle vara liten och söt.

  - Men alla hundvalpar är ju söta, så vi tittade på hur de såg ut när de var vuxna och kom fram till att dvärgspetsar, de är ju lika söta som vuxna som de är som valpar.

  Maria och jag har nu suttit här och pratat en timme. Jag har fått klappa Lisa men Jocke har inte riktigt blivit bekväm med mig ännu. Och nu tittar han skeptiskt på mig igen.

  - Ja, Jocke. Vad är det för skummis som är här, säger Maria Sidor.

På Uppsala universitet arbetar Ingvar Svanberg, forskare i kulturzoologi och etnobiologi samt expert på sällskapsdjurets kulturhistoria.

  Han menar att vi kan se ett växande behov av att skapa sin egen identitet runt sin hund. Det är mer rådande i USA och Japan, men förekommer allt mer även i Sverige. Ingvar Svanberg påpekar vidare att tendensen att förmänskliga husdjur har växt under en längre tid, inte minst vad gäller hundar.

  - Vi definierar allt mer hundarna som att de vore människor, som en jämnlik varelse i hushållssituationen. Några väldigt speciella uttryck är att vi numera bor tillsammans med dem, att de förses med mänskliga namn. De finns de som upplever att de kan tala med sina hundar och så vidare.

 "Vi definierar allt mer hundarna som att de vore människor, som en jämnlik varelse i hushållssituationen"

En förklaring till detta ser Ingvar Svanberg i att hushållen blivit mindre.

  - Oftare har den moderna människan ett behov av att vilja ge och få känslor som inte fanns tidigare. Då behöver man dela den känslan med någon. Det är inte lätt. Människor är inte alltid pålitliga. De kan svika, men det gör inte hundar. Och det har vi ofta fått höra i de intervjuer vi gjort att från hundar och katter får man den där förbehållslösa kärleken.

Ingvar Svanberg tycker att det är viktigt att understryka att det här inte är något helt nytt. Det finns historiska paralleller man kan dra till nutidens trender.

  - Det finns exempel på högståndspersoner som visar upp bortklemade hundar på målningar från 1600-talet. Det finns en anekdot om en borgarhustru som födde upp sin hund på vin och mjölk. När hunden dog så ville hon att den skulle begravas på kyrkogården och prästen, han var väl inte så road av det där.

"När hunden dog så ville hon att den skulle begravas på kyrkogården och prästen, han var väl inte så road av det där"

Om Jocke och Lisa var lite trötta på onsdagskvällen, är det mer liv och rörelse på lördag förmiddag då det är dags för den sedvanliga rutten. 

  Det är en bitande kall vinterförmiddag och Maria ångrar att hon inte tog på sig vantar.

   Hundarna ränner glatt framåt i sina utstyrslar. Jocke har en blåvitrandig tröja med tillhörande luva som Maria sytt till honom. Lisa har en röd regnrock. Plötsligt springer Jocke bort bland träden och tröjan snor sig fel om hans ben, den börjar bli för liten, eller han för stor.

  På andra sidan vägen kommer en kvinna med en stor lufsig hund och Jocke och Lisa sätter igång att skälla i kör. Reaktionen blir ändå ett leende.

  - Det hade nog inte hänt om jag haft en större hund som började skälla, påpekar Maria Sidor. 

  Jag har lagt märke till en äldre dam som länge har vandrat bakom oss, med kontaktsökande blickar. Hon hinner ikapp oss vid hörnet.

  - Är det modeparad eller?, säger hon. Men hon gillar Jockes tröja.

   När Maria, hundarna och jag fortsätter promenaden ned till Övre Husargatan ser vi en speciell reaktion i många av de mötande gångtrafikanternas ansikten. Efter en liten sneglande blick nedåt på hundarna fortsätter de ned för gatan med ett leende på läpparna som inte fanns där förut.

  De reaktioner som Maria Sidor får är oftast positiva men långt ifrån alltid. Ibland hör hon folk mumla något om henne längre ner på gatan. Det finns också de som konfronterar henne.

  - De säger: ”Nej men, va? Har du kläder på hunden?” ”Ja!” Säger jag då. ”Lägg dig i dina egna problem och inte mina.” Jag säger gärna vad jag tycker och tänker så det skiter jag fullständigt i.

   De starkaste reaktionerna har Lisas rosa skor fått.

  - Skorna ska vi inte tala om! Djurplågare har jag fått höra. Jag får ju förklara för folk att hon blir köldskadad annars.

  På Facebook har hon fått ännu starkare reaktioner. Ett tag var hon med i en hundgrupp. När hon lade upp en bild på Lisa i sina skor blev det rabalder.

  - Där fick jag såna kommentarer så jag fick gå ur gruppen. Folk har ju ingen vett och etikett.  Jag var djurplågare och fruktansvärt och hit och dit. Och det var ju tråkigt, den där hundgruppen var ju rätt rolig. 

   Myone är försiktiga med att lägga ut bilder av påklädda hundar på Instagram.

  - Det där är något som verkligen delar hundsverige. Det finns de som skriver ”Gud vad gulligt” och det finns de som säger att det är djurplågeri i stort sätt. Det är kontroversiellt fortfarande, säger Maria Holmensköld.

   Hennes egen erfarenhet är att olika hundar reagerar olika på hundkläder. En del hundar, menar hon uppskattar att bli påklädda.

  - Men det finns många hundar som absolut inte vill ha ben på sina kläder, som tycker att det är hemskt obehagligt att gå med. Och overaller kan vara jättesvårt med hundar. Det är inte så många hundar som trivs med det.

  Ingvar Svanberg tycker det är viktigt att understryka att kläder är något som hunden sällan faktiskt behöver.

  - Det handlar inte om hundens behov utan om människans. Samma med julklappar. Hunden kanske får något gott att tugga på men den har ingen aning om att det är en julklapp.

   Maria Sidor poängterar att hon aldrig tvingat sina hundar ha ett plagg som de själva inte ville men vissa gånger upplever hon att hundarna verkligen mår bra av att ha kläder på.

  - När vintern kommer ser man depressionen i ögonen på Lisa, tills hon får på sig de där rosa skorna. Du vet på våren när de släpper ut korna när de har varit inne? Så ser hon ut när hon får på sig skorna! Hon bara flyger fram och skuttar och hoppar.

 

 

"Hunden kanske får något gott att tugga på men den har ingen aning om att det är en julklapp"

 

Läs också: